epicurean

Hejsan.

Happy days, min axel/nacke är paj. Marcus kmr hit och ska få den att må bättre hoppas jag. Eller få mig att må bättre iaf :)

Softade igår. Fick en kreativ-kick så satt och teckna och akvarellerade samtidigt som jag trotsade min högra axel. Jag funderar på om det finns något sätt att konvertera till vänsterhandism? Eller varför inte bara amputera en axel?

Jag bestämde mig för att se på Eternal Sunshine of the Spotless Mind igår. Men jag var inte i mood för en dyster historia, så passade på att fråga Festprissen Ilse (som började smsa med mig eftersom hon var på krogen med mitt ex... och det där kan man misstolka :P Varsågod, misstolka (Det är ändå inte någon mer än du som läser min blogg Ilse ;) )) om den slutade lyckligt. Hon sa "Man blir glad av den". Bullshit, grät i slutet ju. Iofs den slutade lyckigt och den var jättebra, men på något sätt blev jag plöstligt så rädd för att förlora minnet. Och att jag planerar saker som kommer hindra mig från att få nya minnen av vissa personer... Trots att jag kommer förhoppningsvis få nya ovärderliga minnen så kommer jag ju förlora chansen att få andra minnen... förstår ni vad jag menar? Man gör ju liksom val i livet, och ibland händer saker man inte styr över, som gör att man går miste om något annat.

Sheit.

Och så insåg jag att man måste vara helt lost utan sina minnen.